Ja, jävlar var det blev till att ränna på spelningar helt plötsligt. Egentligen borde jag ju vila mig i form inför Roadburn. Men jag kunde inte låta bli att pipa över sundet för att få höra lite fin svensk musik. Jag var precis på väg att missa tåget, och gick fel både en och två gånger till Stengade (vilket är en bedrift eftersom det är i princip bara rakt fram och jag har varit där många gånger innan), så går det när tåget vägrar köra längre än till hovedbanegarden. Väl framme fick jag höra av en dansk som talade svenska att bandet skulle börja 21.15 för att invänta lite mer folk. Ha ha, säger jag. I lokalen var det kanske 20 pers och av dessa kanske 10 betalande. Misären var påtaglig. Klockan hann bli 21.30 och ännu mera innan Saturnalia Temple började spela, men då hade jag hällt i mig lite öl och brydde mig inte längre om danskarnas bristande koll på kvalitetsmusik. Saturnalia Temple spelar doom, satanistisk ondskefull doom, precis som jag gillar det. Vissa skulle säga enformigt och tråkigt, men inte jag. Jag njöt hela spelningen och var glad över att bandet inte var mer sura över publikbeståndet. Sedan blev det mer öl och Year of the Goat. Jag kanske har mobbat närstående som gillar Year of the Goat och kallat det för lågstadiediscomusik. Ni vet, sånt som man dansade tryckare till. Men jävlar var det sex-man starka bandet spelade skiten ur oss. Det var ylande, skälvande, pulserande rock'n'roll. Så jävla jävla bra!
Saturnalia Temple
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar